depp..
jag bara faller neråt...
längre o längre ner på jorden..
orkar inte detta längre.
fan!
varför ska det va såhär,
sånhär va jag aldrig innan!
jag stod upp o klarade allt,
förstår inte vad som hänt med mig?!
vet inte vem jag är längre..
klarar inte av någonting..
sån här va jag verkligen inte förut!
ibland ångrar jag det så mycket och ibland känns det som att de är det bästa jag någonsin gjort
se in i mina ögon och säg mig vad du ser, hat, tårar... panik och mycket mer
jag gråter osynliga tårar, låstas att jag ler. Men ensam i skuggorna viskar jag, Jag orkar inte mer! =/
Jag saknar det jag hade förut En glimt i ögat, glädje och hopp Tänkte då och då på livsslut Lyckan som flödade tog bara stopp Jag blev mörkare med åren Förlorade viktiga personer Jag ensam fortfarande står Får starka dödshallucinationer Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte KÄMPA? Huvudet dunkar varje dag Kanske tränger sig sorgen inpå? Ensamheten har gjort min vardag Jag har inte fallit, jag håller på Hur kan det simpla livet blåsa omkull en stark individ? Genom att bara finnas där. 
